Små och stora äventyr

Elli har sovit HELA natten i sin säng och sluppit sin elaka hosta i natt.
Så i natt har vi haft gott om utrymme så att åka på en nackspärr i morse kom verkligen som en överraskning.
I normala fall så brukar det ge med sig efter några timmar men ICKE, istället blev det bara värre och värre.
Ringde massör för akuttid men han hörde aldrig av sig. Ja ja, nya tag imorgon. (Ska tigga en sväng massage till av M och ta en stund till på spikmattan).

Idag har Elli varit på dagis efter att ha varit sjuk (förkyld och falsk krupp) i nästan en vecka.
De första 4-5 veckorna var ingen höjdare, så ledsen när vi lämnade och åt ingen lunch.
Det har vänt och nu är det inga problem alls att lämna och när vi ska hämta vill hon inte gå hem. Och mat, det får hon oxå i sig :)
Har fått plats på ett dagis utanför centrum, tar 30 minuter att gå dit om jag har Uno med mig så 2 timmar härlig promenad per dag (nå ja, vi får väl se hur härligt det blir i snöstorm). Men personalen är fantastisk! Och stället har bra gård och skog bakom knuten och en egen kock.
Imorgon är det dags för vårt första FÖRÄLDRAMÖTE. Jisses, tänk vad tiden gått fort.
Men det bästa med dagis (förutom att Elli får komma iväg och ha roligt med kompisar) är när man hämtar henne och kommer hem och fikar och pratar om dagen. Så mysigt att sitta i köket och höra hennes swahili när hon så förståndigt försöker svara på mina frågor.

Har även hunnit med att luncha med en kompis som är gravid med sin första. Så kul att sitta och lyssna på barnvagnsdilemman och nervositet. Det var ju inte längesedan man var där själv.

Ikväll har vi försökt rensa avloppet i köket där det är stopp. Vi rensade alla delar vi kunde få loss men det släppte inte i allafall så imorgon blir det till att ringa rörmokarn.

Nu börjar batteriet i datorn ta slut så det är väl lika bra att lämna i från sig den och plocka fram spikmattan.

Ja, så var han här!

Den 21 augusti var en hektisk dag. Jag hade gått över 5 dagar, var beräknad den 16:e, men hade haft känningar i flera veckor. I alla fall, vi åkte upp till 4H i Gränby så Elli fick springa av sig och leka lite med djuren. Efter det handlade vi mat och åkte hem. Medan M lagade lunch så var Elli och jag ute och gungade. Mätta och goa tog vi en tupplur alla 3 innan vi stojade runt och lekte "Björnen sover" och dansade som bara den. Sen fick jag ett ryck - STÄDA! Så lägenheten storstädades, M försökte hjälpa till men blev utskälld. Nu skulle ungen städas ut ur magen.

När vi sedan satt och åt middag började värkarna och 3 timmar senare ringde vi farfar och I som skulle vara barnvakt.
In på förlossningen där vi fick vänta ett bra tag men det gjorde inget för det var en stund mellan värkarna.
Helt plötsligt kom värkarna jättetätt och kändes ordentligt. Som tur var kom en barnmorska och undersökte - jo men visst, nu var det dags. In på förlossningsrum. Blev tillfrågad om jag ville bada och tackade ja men ångrade mig och satt och studsade på en pilatesboll i några värkar innan M hjälpte mig upp i sängen. Barnmorskan kom in och nu var det dags att ta i.
*PLOPP* (nästan) Klockan 00:17 den 22 augusti så var han här - vår efterlängtade son!

3560 gram tung och 49 cm lång och väldigt lik sin storasyster.

Efter 3 veckor bestämde vi oss till slut för namnet MILLE som vi båda varit extra förtjusta i. Fram tills dess hette han Junior.

Så nu är vi 5 i familjen J-son.

(Tack för alla presenter, vi är så tacksamma!)

Vi gör ett litet försök att försöka komma tillbaka till bloggen.
Det har ju hänt lite sen sist.

M har sagt upp sig från sitt jobb (slutet av mars) och startat eget (en av orsakerna till att bloggen blivit lidande då han har vår dator som jobbdator).
Vi har njutit av en härlig sommar med Elli som springer och pratar och är väldigt bestämd.
Stora delar av semestern tillbringade vi i husvagn på Öland.

Men det största som hänt och det bästa av allt.

Den 22 augusti blev Elli storasyster till Mille.
Och det är ju givetvis den andra stora anledningen till att bloggen blir "lidande".

Den sista augusti började Elli på dagis (ja, jag vet FÖRSKOLA...). Efter en tuff start, hon tyckte inte det var speciellt roligt, så trivs hon nu som bara den och vill inte gå hem.

Ja, så vi ger väl oss på ett försök till att blogga igen. Kanske blir det inte inlägg och bilder så ofta eftersom tiden är knapp.