Små och stora äventyr

För snart 2 veckor sedan köpte jag ÄNTLIGEN en spegel jag har sneglat på sedan långt innan jul.
M har väl tyckt sådär men nu slog jag till när vi var på väg hem från öppna förskolan.
Vad jag inte räknat med var att den skulle väga en halvt ton!
Stackars M, som inte ens vill ha spegeln, får bära den hem (på huvudet) genom hela stan. Muttrandes...

När den väl var här hemma så har han bara fnyst så fort han har sett den...
MEN så, i söndags, tyckte han väl att det var dags att den fick komma ur sin kartong (bytesrätten hade ju gått ut så vad skulle han göra).
Det mättes, borrades, konkades och ja, tillslut var den på plats.
Och....
TADAAAAAA! Vi är båda SUPERNÖJDA och går och ojar å har oss så fort vi går förbi.
Vilken fantastisk spegel :)